I´m a filmblogger yes I am (eller..Det förlorade inlägget)

Jaha, det möjligen lovade inlägget om filmbloggeri lyste med sin frånvaro under påskhelgen.
Men det var ju så mycket annat på agendan…speciellt avkoppling och nedkoppling, vilket kändes väl så skönt.
Mitt ute i småländska myllan kunde jag dock inte låta bli att känna ett sting av skuld, komma här och droppa en rad om filmbloggsfunderingar…och sedan inte skjuta upp dem på bloggen!

Nåja, väl tillbaka i den (för tillfället) vårblöta och gråa vardagen drar jag mitt strå till stacken och håller vad som utlovats. Nu var det ju heller inte värsta nya rönen jag hade att komma med, snarare funderingar och nyfikenhet sprungna ur en i sin tur nyfiken fråga jag fick för en tid sedan.

Man kan väl säga att en viss nyfikenhet då i sin tur föddes hos undertecknad, över hur ni kära bloggisar (och andra) förhåller er till nedpräntandet av tankar som genomsusat ert sinne efter en filmsession. Frågan var alltså hur jag bedriver mitt ”kall” som filmbloggare? Hur går jag tillväga? Vilka ”regler” har jag? Hur ofta skrivs det osv osv?

 Allas våra stilar är ju olika, och så här går det oftast till i The House of Flmr:

• Jag för aldrig anteckningar under filmen. Alla intryck (inklusive maggropskänslan) sparas på något märkligt sätt på den mentala hårddisken i hjärnan. Sedan bearbetas dessa tankar under en tid och hamnar sedan som ord på bloggen.
• Jag försöker att inte låta det gå mer än max 4-5 dagar från tanke till blogginlägg (okej det funkar inte alltid…men då finns det oftast ett utkast att spinna vidare på).
• Alla filmer jag skriver om är sedda i närtid för att få den ultimata upplevelsen. Därför blir det ofta djupdykningar i ”återtittssäcken” när det handlar om äldre alster.
• ”Tema-filmer” försöker jag ”plugga in” i en följd för att känslan ska bli optimal.
• Den observante skönjer ett mönster i att blogginläggen kommer i veckorna och oftast tar paus under helgerna.
• En märklig och rätt knasig regel jag skapat för mig själv är att inga filmer som går på tv-burken recenseras här. Kan också bero på att jag väldigt sällan ser filmer från tv-tablån.
• En ännu märkligare detalj är att ofta när jag bestämt mig för att se en viss film från återtittssäcken, dyker den upp i en tv-tablå samma vecka! Strange!
• Lika djup som återtittssäcken tycks vara, lika hög är den där högen intill med filmer som ska ses för första gången….
• Jag ser absolut inte film varje dag, men ett par i veckan blir det nog (plus eventuella biobesök). Och i helgerna kan man ju till och  med våga sig på ett och annat filmmaraton som när man var ung…yngre!

Se där ja, lite oviktig info om livet som filmbloggare.
Så nu käre medläsare är det din tur. Varför inte ett inlägg på din egen blogg med lite kul info om hur just du går tillväga?
Se det som en sorts…utmaning..eller något.

 Jaha, i övrigt kör vi väl på som vanligt dårå. Vår eller inte.

Joråsåatt!

Påskdax!

Flmr önskar härmed alla bloggers en sjujäkla skön påsk och (kanske) ledighet!

Själv tar jag ett par dagars fritt från filmgloendet och hoppas på att våren kanske kanske vill titta fram lite mer…
Med andra ord slipper ni de subjektiva åsikterna under ett par dagar (förutom möjligen ett inlägg som handlar mer om filmbloggandets form…men det är högst osäkert det också…inlägget alltså…hrm..)

 

Det skrattiga årtiondet?

Jamen ibland får man ju bara en sådan lust att återvända bakåt i filmvärlden, bli lite nostalgisk kanske.

Skönt då att man har en stor återtittssäck och kan gräva djupt (eller egentligen en välpackad bokhylla med alldeles för mycket filmer staplade i) och ägna sig åt just lite nostalgiskådande. Därför alltså raskt ut med en hoper alster från förr på bordet. Närmare bestämt från det murriga och colorerade 80-talet, ett årtionde som kunde konsten att bjuda på både sköna höjdpunkter och enorma stolpskott till filmer (och där har man sett sin beskärda del kan tilläggas).

Komedin kändes dock som ett av decenniets mer starka genrer enligt yours truly, där rätt många av skrattets förkämpar fick chansen att blomma ut och visa vad de gick för. Hela SNL-familjen( från det gamla fina gardet) tex fick ju chansen i alla möjliga mixar. 80-talets komedigruva…nog gick det att hitta rätt snygga guldkorn där…(eller?)

Flmr har tagit på töntmössan, stoppat ett par av de gamla alstren som gillades då  i spelaren och under ett antal kvällar återupplevt ett 80-tal där främst den amerikanska Hollywoodkomedin körde vildsinta dragrace om publikens gunst. Kommer jag ihåg dem som de var? Kommer ni ihåg dem? Vet ni ens vad jag pratar om?
Och fanns det ens något som kunde kallas 80-talsstil på humorn?

Kalla det 80-talsmini-tema med lite skratt. Eller inte.
Det sägs ju ibland att humor är tidlös, dags att kolla om det stämmer.

Gracerna sprids ut lite lagom under de kommande veckorna.

Precis så.

 

"hoho...de där galna 80-talsåren alltså..."

 

 

 

Saken är Oscar!

oscarn till vänster

Jahapp, då var den tillställningen avklarad.

Själv tillhörde jag de som inte satt uppe och glodde, och så här i efterhand kan jag nog känna en viss nöjdhet med det.
Känslan är att årets gala inte bjöd på några större överraskningar, kanske var det i själva verket så att nästan alla förhandstips gick in…?

Nu ska jag dock göra mitt yttersta för att inom snar framtid försöka glo på många av de uppmärksammade alstren denna festliga filmnatt, och inkomma med en och annan åsikt här på bloggen.

Stor cred till alla kamrater i bloggosfären också som tålmodigt tog sig igenom nattens maratonsändning. (och kul att läsa Fiffis direktrapportering i efterhand!)

That´s the spirit!

HP-manglad!

Mission completed!
Målet är nått och resultatet arkiverat på Flmr. Som ni möjligen visste sedan tidigare har det ju varit Harry Potter-maraton mitt bland alla andra filmer som passerat Flmrs radar.

Ett digert jobb ska jag tillägga, men nu finns i alla fall analysen och resultatet av hela experimentet redovisat här på filmbloggen.
Ni hittar hela genomgången i menyraden ovan under ”Flmr vs Harry Potter” eller klickar här.

Ni som orkar läsa hela texten kommer också att belönas med en liten genomgång av varje film och betygssättning.

Efter denna djupdykning bland trollkarlar, svartalfer, mugglare och allehanda annat löst folk ska det nu bli lite skönt att åter kasta blickarna mot mer realistiska saker som övernaturligheter, galna spioner, adrenalinstinna hjältar, skjutgalna tokar, påfrestande slapstickfigurer och andra dårfinkar….hrm..

Have a yippee-kay-yeeah christmas!

Känner att jag kan lämna er i gott sällskap med Brucan här nedan som the perfect guardian of the blogg under julen.

Nu tar jag lite jullov från både blogg och jobb.
Hoppas ni alla nu får en trevlig, välsmakande och filmig julhelg!

GOD JUL!

ok..kanske inte en Smålandsvy i jul...men önska går ju i af...

Jävig bisyssla

Ack ja, jobbet har hållit mig borta från filmbloggeriet i alltför många dar nu. Men så blir det ju ibland.
Den här gången dock av lite roligare orsaker.
Vår årliga stora jobbfest har löpt av stapeln, och ev minnesgoda här på bloggen vet ju att vi är ett gäng fullständiga idioter som brukar sätta ihop en rent tokig…eh.. show som spelas upp från scen och allt…

Så även i år och succén var (förstås) total. Nu stundar ny vecka och vardagen går sakta tillbaka till vanligt igen, innan julhysterin snabbare än snart kommer att välla in över oss.

Så, nästa vecka drar filmrecenserandet igång här igen! Naturligtvis!

(och det finns gott om filmer i den berömda pajpen kan jag lova)

 

Meddelande från ledningen – del II !

Jaha, hoppsan.
Bloggens 2-årsdag kom och gick i en rasande fart. Den bara liksom swischade förbi.
Jobb, markservice hemma och utflykter i småländska myllan gör titt som tätt att det kan gå några dagar utan aktivitet här.

Men som tur är finns det ju alltid en till synes outtömmande källa att ösa ur när man känner skrivlusten falla på.
Och det finns saker som ligger i den berömda pipen kan jag lova.
Det är PottHarry-filmer, gamla sköna 80-talare, sprillans nya alster, gedigna återtitts-tungviktare och ett koppel annat smått och gott.

Och nya utseendet dårå.

Jag blir så trött på mig själv, som att jag fastnar i vinkelvolten ibland. Nu har jag spenderat otaliga timmar med att frustrerat försöka hitta en ny design på skiverierna. Men WordPress har fan INTE något speciellt att bjuda på. Jag hade tänkt mig en mörkare look, men naturligtvis är det något med alla detaljer som inte passar. Jag vill tusan kunna styra min design HELT SJÄLV!

Ok, efter tidsödande begrundande så får det bli några pytteförändringar istället.

Suck alltså.
Dyrbar tid som gått åt till jönsigt designfix när man istället hade kunnat skriva minst tre recensioner. Jag får straffa mig själv med några extra inlägg på samma dag.

(och den som känner till ett gratis webbhotell eller liknande får gärna höra av sig…*blink*)

Hur som helst, go och gla Halloween på er!

Mot nya stordåd!

…och tiden bara går!

Sannerligen är det så!
En snabb titt häromdagen avslöjade att det minsann börjar närma sig tvåårs-strecket för när den här hobby-bloggen såg dagens ljus.
Kan det verkligen ha gått så snabbt?

Och hur mycket filmer har man inte kvar att pytsa upp här så småningom…?
När de är sedda och betänkta.
Det är just den lilla detaljen.
Trots att jag gör mitt bästa för att beta av den digra att-se-listan tycks det som att den istället växer lite för varje vecka som går…

Nåväl, nöjet är ju på min sida och ”kampen” går vidare.

Under en längre tid har det också känts som att det är dags att ändra bloggutseendet lite här.
Nydaning  på tapeten alltså, och varför inte ”fira” (liksom många andra gjort) med ett litet ansiktslyft…?
(Nu har ju inte wordpress världens roligaste mallar att bjucka på, så vi får väl se vart det slutar. Tanken på emigration till tex Blogspot har funnits…men jag tror inte jag orkar styra med all exportering av filer och annat bjäfs)

Nåja, vi kör väl vidare i täta spår med nya upplevelser runt hörnet så får vi se hur det blir!

Flmr gör en pudel (eller skämmiga avslöjanden #23…typ)

Ok.
Här möjligen något anmärkningsvärt i filmbloggosfären.
Något som kanske känns som helt otänkbart om man är en filmnörd.
Nästan lite vanhelgelse alltså.

Lillgammal ungjäkel ska få en chans!

Men:

Flmr och Harry Potter har aldrig, ALDRIG, hälsat på varandra.
Jo, du läste rätt.

När det begav sig, när hajpen började, lockades jag aldrig av den i mina ögon otroligt barnslige knattens barnäventyr. (Jag hakar upp mig väldigt på barnaspekten här)
Men på något sätt låg filmerna helt fel i min filmvärld.
Kände mig inte alls som en målgrupp.
Inte ens mina barn var imponerade efter att ha läst ett par böcker, och någon sorts aversion bara låg som en trött filt över mig när det gällde allt om detta fenomen.

Nåväl, åren går ju och någonstans runt förra hösten föddes ändå en tanke att man nu en gång för alla skulle beta av filmerna och på så sätt få sig en rejäl sammanfattning av Potter-världen.
Och så tar det ju ett tag innan vissa tankar, kanske inte helt jätteprioriterade, blir verklighet.

Men nu gott folk!
Nu är det dags!
Rullarna ligger och väntar på beskådan, i kronologisk ordning förstås och djupdykning i myllan står för dörren.

Se där, ett höstprojekt så gott som något.